dagensalva

Nu har min syster Ida flyttat till USA. Hon ska plugga foto i två år. Jag längtar redan tills hon kommer hem i Jul. Alva började nästan gråta när jag sa att Moster Ida har flyttat och kommer hem i Jul. Hon sa att hon inte var riktigt beredd på det. Men vem var det? Ida har plannerat det här i ett år nu och det kom ändå som en mindre chock! Hur ska mamma klara sig helt själv nu? Hon har ju Lelle, men de bor inte tillsammans. Vi systrar som är kvar här hemma får hälsa på lite oftare.. Eller mamma kanske tycker att det är as skönt att äntligen vara lite själv efter 32 år med hemmaboende barn!

Igår tog jag med Tyra till kontoret. Jag har ju hält smält smör på min nya mobil så jag var tvungen att lämna in den. Igår skulle även en annan mammaledig tjej dit med sin bebis så jag tänkte att det passade bra att åka då så jag fick se hennes lilla också.

Många var på semester och kontoret ekade tomt. Därför hördes utsvulta Tyras vansinnesvrål extra bra och störde förmodligen de stackarna som jobbade extra mycket. Vilorummet var upptaget och jag ville inte sitta i kontorslandskapet och flasha tuttarna. Jag väntade några minuter sen stod jag inte ut längre och satte mig i ett konferensrum med glasvägg... jag satte mig med ryggen mot glasväggen och skylde mitt nakna bröst med en filt. Jag kommer aldrig vänja mig vid att amma offentligt! En liknande lösning fick tillämpas på lunch-haket. Där fick jag sätta mig i ett hörn med ryggen mot restaurangen och amma. Jag var på kontoret i en och en halv timme och hon åt tre gånger! Bara för att man inte vill!

Vi var i Solna Centtrum för att köpa present till Alvas kompis som fyllde år. Alva och jag gick på toaletten och när vi tvättat händerna gav jag en pappershanduk till henne.
Alva: "Tack thå mycke mamma! Tack thå hjärtnit!" (Tack så mycket mamma! Tack så hjärtligt!) 

Tyra skulle på hörselkontroll i Danderyd och hela familjen hängde med. Vi lyssnade på P3 på radion och helt plötsligt annonserar de om en tävling de har som heter Hip hoppare eller dildo. De tjatade och tjatade om namnet på den här tävlingen och plötsligt..
Alva: "De tha hip hoppathe enge dingdo på thadion." (De sa hip hoppare eller dildo på radion.)
Jag: "Mmm det gjorde de."
Jag och Erik tittade nervöst på varandra i backspegeln och hoppades att hon inte skulle fråga vad det är för något. Frågan kom aldrig som tur var!

Så här såg mina fötter ut när vi satt och väntade på att bli flyttade från mottagningen till förlossningen på BB Stockholm.



Så här ser mina fötter ut idag.


Det ser inte ens ut som samma fötter!

Den 7/7 skulle jag och Alva hälsa på lilla Freja. Jag hoppade in i duschen direkt när jag vaknade innan Alva vaknat för att spara lite tid. Plötsligt står hon i badrummet och säger att hon spilt vatten på golvet. Jag var sådär nöjd över det eftersom jag hade lite svårt att nå ända ner till golvet. Jag snabbade mig som tusan och gick för att torka upp spillet. När jag är klar hör jag Alva säga:
Alva: "Men mamma, va e de däth?" (Men mamma vad är det där?)
Jag: "Oj!!! Eh.. det är lite kladd bara. Gå inte i det..." Där på golvet låg en slempropp och dallrade! Den hade jag kunnat leva lycklig utan att se...

Freja var så söt och liten! Alva var världens lyckligaste när hon fick hålla i henne! jag var inte mindre lycklig när jag fick hålla i henne. Jag uppmanade Freja att säga till kusinen i min mage att komma ut nu. Det verkade som att det funkade för jag hade ont i magen större delen av dagen och tänkte att jag orkar inte köra hem själv med Alva i bilen. Jag var också helt otroligt svullen i hela kroppen den här dagen så jag hade svårt att gå på fötterna. Det kändes som att de skulle spricka. Jag och Alva fick hänga i Hässelby tills Erik kunde komma och hämta oss och köra oss hem. När han väl kom hade jag så ont så vi åkte till mamma och käkade middag. Där la jag mig i soffan och vilade lite. Efter en stund var jag så uttråkad och ville bara hem till min säng så vi åkte hemmåt.

Vi hinner halvvägs när jag känner något varmt rinna ner för benen.
Jag: "MITT VATTEN GÅÅR!!! KÖR AV VÄGEN DU MÅSTE STANNA!!" Jag var superrädd att blöta ner sätet i bilen. jag fick av mig mina dyblöta leggings och trosor och Erik vek ihop en filt som jag fick sitta på.

Det var bara att vända. Jag ringde förlossningen och mamma och sa att vi var på väg. Vi var så välkomna till både förlossningen och mamma. Hos mamma tog jag en snabb dusch för att få bort det värsta på benen, men det var helt onödigt för det fortsatte att forsa vatten! Typiskt nog möter jag en gubbe i trappen på väg upp till mamma som tittade och undrade varför en stock tjock kvinna står och fnissar lite smått hysteriskt och kissar på sig i hans trappuppgång för...

Vi kom in till BB Stockholm kl 21:15. Då tas CTG som kollar bebisens hjärtljud och mina värkar. De kollar så bebisen är fixerad och allt ser bra ut. Vi blir inskrivna för jag har faktiskt regelbundna värkar nu och är öppen 4cm.

Kl 23 flyttas vi till förlossningen för det börjar göra ganska ont, men jag kör på med fokuserad andning och säger att jag klarar mig själv ett tag till.

Strax innan kl 00 vankar jag in i duschen och sitter en stund. Det känns skönt som tusan och det tillsammans med fokuserad andning funkar det rätt bra. Efter duschen går jag ut och lägger mig på soffan igen och Erik sätter på radion. Det gör ONT nu! Erik hittar bara en station på radion och det är någon sorts nostalgikväll för de spelar bara låtar från början av 2000 talet. bla "thong song". För er som inte vet vilken det är så är det en låt och stringtrosor.. mycket djup och begåvad text. När jag mitt i en värk tittar upp ser jag att Erik står och dansar för sig själv till Thong Song! Den fokuserade andningen övergår i ett frustande och ett gapflabb när värken väl är över!

Redan kl 00.30 ber jag om lustgas för nu gör det sjukt ont! Lustgas är förövrigt det bästa man kan få. allt blir så lätt och luddigt. Jag tror att vi är ensamma på rummet större delen av tiden, men helt plötsligt hör jag att någon är där. Då står en barnmorska på rummet och ser ut som att hon hängt inne hos oss ett tag. Jag fattade ingenting men jag brydde mig inte så mycket om henne för jag hade bara fokus på lustgasmasken.

Runt kl 02 börjar jag krysta och jag tänker "Shit! Nu är den snart här!" För Alva kom på bara 20 minuters krystande. men jag krystar och krystar och det händer ta mig tusan inte ett smack! Vi provar på rygg och vi provar pallen och vi provar att ha dragkamp med en handduk. Den metoden kör vi så länge så barnmorskan var tvungen att ringa på en avbytare för hon blev så trött i armarna. Jag fick då ingen avbytare...

Jag minns att jag gnydde att jag inte orkade mer nu, men de ville inte lyssna på mig och sa åt mig på skarpen att ta i när jag krystade. Jag minns också att jag hör att hon ber någon vara i rummet för att hjärtljuden gick ner lite mycker efter varje värk och då kom jag på att de kommer ta sugklocka om jag jag inte får ut den här ungen snart! Jag gnydde att jag inte ville ta sugklocka och barnmorskan sa att vi nog skulle kunna undvika det. Någonstans mitt i krystandet övergav jag lustgasen för jag orkade inte krysta samtidigt som jag var hög som ett hus och det hjälpte ändå inte så mycket längre.

Efter ca en timmes krystande var både jag och min livmoder så trötta så vi hade inte kraft kvar. Erik tjatade om att jag skulle dricka nyponsoppa, men jag ville inte ha någon djävla nyponsoppa! Jag ville ha ut ungen!

Kl 03.30 fick jag värkstimulerande dropp, men jag var så svetting så de kunde inte tejpa fast den ordentligt så den lossnade. De satte den i andra handen och drog över någon sorts strumpa. Då satt den som den skulle och hjälpte för nu blev det mer kraft i värkarna kände jag.

Jag minns även att barnmorskan sa att det skulle bli spännande att se varför bebisen inte kom ut för den satt verkligen fast och åkte upp och ner i bäckenet. Jag tänkte att jag vet inte om jag tycker det är så spännande. Jag var mest rädd att något var galet.

Tillslut tvingade hon över mig på sidan och jag trodde jag skulle gå av på mitten! Jag skrek (tror jag, det kan vara så att jag gnydde även här.. allt är lite dimmigt) att det inte gick, men det sket ju de fullständingt och vältrade över mig på sidan. Och tur var det för rackarns vilken kraft jag fick i krystningarna! Nu kände jag att nu är det nära! Det var flera gånger som jag tänkte att nu jäklar kommer den, men så gled den in igen... En värk så kände jag att jag fick ut bebisen ganska långt och det brände i underlivet, men efter värken så kände jag att barnmorskan tryckte in bebisen igen!! "Är hon dum i huvudet!?!?" Tänkte jag men var så trött så jag orkade inte bli sur. Efteråt förstår jag ju att hon gjorde så för att hon var tvungen inte för att hon tyckte det var kul att se mig lida. Någon gång under senare delen av krystningsfasen frågade hon om jag ville känna på bebisens huvud.
Jag: "Nej för fan!!" Jag hade ingen lust att känna hur jag såg ut där nere just nu!

Kl 04.08 tar jag i som en galning och jag känner att bebisen slinker ur mig och jag får upp den på magen. Den var lite lila, kladdig, svullen i ansiktet och helt underbar! Finns det någon lyckligare stund i livet är när man träffar sitt barn för första gången? Jag bölade och Erik bölade och vi fotade och klappade på den. Efter några minuter kommer Erik på att vi visste ju inte om det var en tjej eller kille! Jag frågade barnmorskan vad det blev och hon svarade att det kan du väl kolla själv.. jag skämdes lite att jag inte hade kommit på det. Vi lyfte på handduken och vände bebisen och såg en SNIPPA! Det var en tjej! Vi hade fått en tjej till. Jag tänkte att Jessica kommer aldrig tro på oss! hon var tvärsäker på att det var en kille.

Fikabrickan fick jag äta själv för Erik däckade med Tyra i soffan.

Eriks 41:or är nästan lagom för mig. Jag har ett par skor som jag kan KLÄMMA på mig. Det är ett par ballerina med nättyg så regnar det är det kört då får jag bli blöt om fötterna. Bjuder här på en blid av mina små nätta fötter.

Erik väckte Alva kl halv elva på kvällen för vi skulle ta elva färjan.  
Erik: "Alva. Det verkar som att bebisen ska komma så vi ska åka till mormor nu. Vill du det?"
Alva: "Gärna! Gärna!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I bilen på väg till förlossningen talade jag om för Erik att värkarna kom men 4 minuters mellanrum.
Alva: "E the futha minuteth ting mothmoth?" (Är det fyra minuter till mormor?)
Jag: "Nej, det är fyra minuter mellan värkarna."
Alva: "Va e väthkath fö nått?" (Vad är värkar för något?)
Jag: "Det är när bebisen ska komma ut så trycker den sig neråt från magen ner till snippan där den ska komma ut och då gör det lite ont. Sen tar den en paus och då gör det inte ont. Efter en stund trycker den mer och då gör det ont igen. När bebisen trycker så kallas det för en värk."
När vi kommer fram till hennes mormor så öppnar hon bildörren och ropar.
Alva: "VÄTHKATH KOMMETH!!" (Värkar kommer!!)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Eftersom det var vardag så skulle Alvas moster Ida jobba dagen efter så hon sov.
Alvas mormor: "Vi får vara lite tysta när vi kommer in för moster Ida sover. Hon ska jobba imorgon."
Alva: "DÅ THKA JA PNINGA PÅ DÖTHEN THÅ HON VAKNATH!!!" (Då ska jag plinga på dörren så hon vaknar.)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

På måndag eftermiddag hade jag värkar var 15 minut. De började runt kl 18.00. På kvällen kom de tätare och tätare och när det var sex minuter mellan och de höll i sig ca en till en och en halv minut ringde jag förlossningen. Då hade jag duschat slut på varmvattnet och tagit två alvedon utan att det gått över. De tyckte vi skulle komma in eftersom vi har en bit att åka och det är andra barnet. I bilen tätnade värkarna och de kom till slut med fyra minuters mellanrum. Kl halv tolv lämnade vi en helt hysteriskt vaken och hypad Alva hos mormor och vi tänkte stackars mormor.. hon kommer inte få en rolig natt! Väl inne på förlossningen satte de CTG för att kolla värkar och bebisens hjärtljud. Allt såg bra ut och vi fick stanna. Barnmorskan kunde inte  undersöka mig för hon nådde inte livmodertappen så vi vet inte om jag öppnat mig något. Vi bestämde att vi skulle bädda i soffan och vänta på att det skulle göra ondare för det gjorde inte så hysteriskt ont så jag klarade av det själv. Kl halv fem lyckades jag somna och vaknade en halvtimma senare utan värkar... VA?!?! H-vete! Vi väntade en halvtimme för att se om det verkligen stämde. Det stämde och vi fick åka hem.

Men nu hittar vi dit och vet hur lång tid det tar...

Nu har lilla Freja kommit! Hon var 53 cm lång ochvägde ca 3900 gram. Bjuder på en bild nedan. Det här gör ju att man hoppas än mer på att de dagliga förvärkarna ska hålla i sig och göra ondare. Men så har icke hänt än.

Jag har duschat iskallt fyra gånger idag. Det hjälper i några minuter bara, sen är man lika svettig igen.