Latmask-pappa
Alva och jag gick in och väckte Erik kl kvart i tio idag. Då tyckte vi att sovmorgonen fick ta slut. Vi skulle ju iväg idag. Vi gick int och la oss i sängen med honom och mös. Eller hon lekte väl mest. Hon lindade in ett hårband i Eriks ansikte. Sen kikade hon in i Eriks öra.
Alva: "Ja theth in i ditt ötha pappa!" (Jag ser in i ditt öra pappa!)
Jag: "Oj, vad ser du då?"
Alva: "Ja theth en mathk." (Jag ser en mask.)
Jag: "Nej men! Har pappa en mask i örat??"
Alva: "Ja, en natmathk!" (Ja, en latmask!)
Kommentarer, 1stKonstnär
V20
Lillgamla Alva
Alva: "De göth inte ett dugg ont mamma."
Jag: "Vad bra! Jag är så försiktig som jag kan."
Alva: "Ja, föth faktum äth att de göth inte ett dugg ont."
Ultraljud
Erik var väldigt tydlig med att vi inte ville veta vad barnet har för kön, så hon sa inget om det och hon tittade knappt i det området. Hon stannade till så vi fick se urinblåsan, men i en vinkel så det var helt omöjligt att se om det är en pojke eller flicka. Jag försökte verkligen se, men det var helt omöjligt. Jag ser ju knappt att det är ett barn på bilderna...
Jag tror att det är en pojke för den är så tvärt om Alva. Den här bebisen är lugn och snansad och lät barnmorskan titta och på allt. Den sprattlade bara till en enda gång under undersökningen. Jag kommer därför att börja säga han. Alva tyckte också att det såg ut som en pojke, men där handlar det nog mer om önsketänkande.
Allt såg bra ut och han gick igenom besiktningen utan anmärkningar. Jag har moderkakan i framvägg vilket jag misstänkt ett tag nu eftersom sparkarna jag känner bara känns när de är innåt eller neråt. Utanpå känns det ingenting än. Med Alva kände man utanpå tydligt redan för någon vecka sen.
Beräknade förlossningsdatumet blev framflyttat hela 10 dagar, till 13/7! Hur länge ska man behöva vara gravid egentligen?!? Jag har gått 18+ 0 idag.
Här bjuds på en bild för den som vill se.
Alva tycker att hon ser en snopp på den här. Jag tror som sagt att det är önsketänkande, annars har nog vår bebis snoppen i naveln och jag tror att barnmorskan hade nämnt det.
Profylaxövning 1
Hur reagerar du när du blir riktigt glad?
Jag gråter.
Hur reagerar du när du blir väldigt rädd?
Jag blir nog paralyserad och gråter.
Hur reagerar du när du blir arg?
Eh... jag gråter.. kul prick jag verkar vara som gråter hela tiden så fort det är något..
Hur reagerar du när du möter auktoriteter eller sådana som du har stor respekt för?
Jag tycker det är två olika saker. Jag har svårt med auktoriteter och blir gärna lite barnsligt trotsig. Jag skulle aldrig passa inom miliären. När jag träffar någon jag har stor respekt för blir jag nog tyst och lyssnar noga på vad den personen har att säga.
Hur reagerar du inför förakt och elakheter?
Jag exploderar och blir ruskigt arg. Eftersom jag blir så ruskigt arg kommer för eller senare tårarna.
Hur reagerar du inför människor du inte känner?
Jag tar inte stor plats i grupper där jag inte känner mig bekväm. Jag håller mig lite tyst och försöker läsa av alla roller och "kulturen" i gruppen innan jag öppnar mig.
Brukar du vara bra på att be om hjälp?
Jag har varit skitdålig på det. Efter Erik kom in i mitt liv har jag blivit bättre på att inse att man inte måste kunna allt själv. Han höll på att bli vansinnig på mig för att jag alltid skulle göra allt själv även fast han kunde göra det bättre. Nu har jag inte alls lika svårt för att be om hjälp. Jag inser att det inte gör mig sämre.
Hur har du reagerat för smärta tidigare?
Jag har nog bara känt så stor fysisk smärta tidigare och det var när Alva föddes. Jag blev lite panikslagen och kämpade mot verkarna istället för med dem. Jag öppnade mig ingenting på väldigt länge. När jag sen accepterade att det här kommer att göra skitont och gick in i värkarna och visualiserade hur de hjälpte min kropp att fixa det här, så gick allt jättefort. Det gjorde inte mindre ont och utåt var det nog ingen skillnad på mig.
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Jag borde faktiskt spärras in och nyckeln borde verkligen gömmas och plockas fram när bebisen kommit ut.
Så här skulle dagen se ut:
Jag skulle gå upp i vanlig tid kl 04:45 och ta den vanliga färjan som går 05:30. Därefter skulle jag åka den vanliga bussen till jobbet. Jag skulle fixa med de vanliga morgon rutinerna på jobbet. Lunchen skulle jag äta vid skrivbordet för jag skulle gå på ultraljud idag kl 13.30. Direkt efter ultraljudet skulle jag och Erik åka och handla mat inför helgen och sen åka till dagis för att hämta Alva. Dagis stängde nämligen tidigare idag pga personalmöte.
Så här blev dagen:
Jag gick upp i vanlig tid kl 04:45 och tog den vanliga färjan som går 05:30. Därefter tog jag den vanliga bussen till jobbet. När jag kom till jobbet insåg jag att ultraljudstiden var igår kl 13:30. Morgonrutinerna byttes ut mot telefonköande till ultraljud-stället. Jag fick en ny tid nästa onsdag. Jag åt inte lunch vid skrivbordet eftersom jag inte skulle iväg på ultraljud. Eftermiddagen flöt på utan att jag gjorde någon nytta alls på jobbet. Kl 15:30 går jag som vanligt hem från jobbet och åker till Eriks jobb för att hämta bilen. När jag kommer fram till hans jobb kl 15:45 kommer jag på att dagis stänger kl 16.00 idag. FAN!! Ja, ja inte hela världen. Vi har alltid föräldrar som stannar kvar just för att det kan vara så att man glömmer eller att trafiken gör att man inte hinner till dagis till kl 16.00. När jag kom till dagis så var inte den föräldern där. Alva går omkring och roar sig själv medans stackars personalen har möte i köket. Jag kände mig världelös och kände en enorm längtan efter en ny dag.
Jag har varit så här i flera dagar nu. Erik kan prata med mig och berätta något och jag tittar på honom och ser att han rör läpparna och hör hans röst, men jag fattar inte ett ord av vad han pratar om.
Behöver som sagt bli inspärrad och behandlad ett tag tror jag.
