dagensalva

Är äntligen klar med patient 67. Den var så där. Den allra sista twisten var bra! Nu har jag börjat läsa Michael Nyqvists sälvbiografi, När barnet lagt sig. Mycket bra. Det första ordet som ploppar upp i hjärnan är naivt. Han är inte författare och det märks. Den är rörig, men rörigheten gör det enklare att hänga med i historian. Den är kort och utan dravel. Han verkar vara osentimental och ärlig mot sig själv och verkar inte försköna sig själv eller händelser. Perfekt bok att läsa på stranden eller i hängmattan. Har man inte en treåring hemma läser man den lätt på en dag.

Jag är inte lika imponerad av Dennis Lehanes Patient 67 som många andra verkar vara. Tror att det kan bero på att jag är inne i en period då jag läser två sidor och sen vaknar av att boken ramlar ner i ansiktet. Jag kommer aldrig riktigt in i den.

Den handlar om ett mentalsjukhus för våldsamma brottslingar som ligger på en ö med hög säkerhet. En kvinna lyckas ändå rymma och två poliser skickas dit för att lösa det lilla mysteriet. När de kommer dit blir allt bara konstigare och konstigare. Kvinnan som rymt har lämnat märkliga ledtrådar efter sig, läkarna är märkliga, de två poliserna är märkliga och för att inte tala om patienterna.. 

Jag är väl halvvägs in i boken och den har fortfarande inte börjat riktigt. Storyn håller fortfarande på att byggas upp och det är mycket bakgrundsinformation som man försår är viktigt för händelser längre fram i boken. När jag läser väntar jag bara på att "det" ska börja, men boken ramlar som sagt ner i ansiktet hela tiden innan "det" börjar.