dagensalva

Den 7/7 skulle jag och Alva hälsa på lilla Freja. Jag hoppade in i duschen direkt när jag vaknade innan Alva vaknat för att spara lite tid. Plötsligt står hon i badrummet och säger att hon spilt vatten på golvet. Jag var sådär nöjd över det eftersom jag hade lite svårt att nå ända ner till golvet. Jag snabbade mig som tusan och gick för att torka upp spillet. När jag är klar hör jag Alva säga:
Alva: "Men mamma, va e de däth?" (Men mamma vad är det där?)
Jag: "Oj!!! Eh.. det är lite kladd bara. Gå inte i det..." Där på golvet låg en slempropp och dallrade! Den hade jag kunnat leva lycklig utan att se...

Freja var så söt och liten! Alva var världens lyckligaste när hon fick hålla i henne! jag var inte mindre lycklig när jag fick hålla i henne. Jag uppmanade Freja att säga till kusinen i min mage att komma ut nu. Det verkade som att det funkade för jag hade ont i magen större delen av dagen och tänkte att jag orkar inte köra hem själv med Alva i bilen. Jag var också helt otroligt svullen i hela kroppen den här dagen så jag hade svårt att gå på fötterna. Det kändes som att de skulle spricka. Jag och Alva fick hänga i Hässelby tills Erik kunde komma och hämta oss och köra oss hem. När han väl kom hade jag så ont så vi åkte till mamma och käkade middag. Där la jag mig i soffan och vilade lite. Efter en stund var jag så uttråkad och ville bara hem till min säng så vi åkte hemmåt.

Vi hinner halvvägs när jag känner något varmt rinna ner för benen.
Jag: "MITT VATTEN GÅÅR!!! KÖR AV VÄGEN DU MÅSTE STANNA!!" Jag var superrädd att blöta ner sätet i bilen. jag fick av mig mina dyblöta leggings och trosor och Erik vek ihop en filt som jag fick sitta på.

Det var bara att vända. Jag ringde förlossningen och mamma och sa att vi var på väg. Vi var så välkomna till både förlossningen och mamma. Hos mamma tog jag en snabb dusch för att få bort det värsta på benen, men det var helt onödigt för det fortsatte att forsa vatten! Typiskt nog möter jag en gubbe i trappen på väg upp till mamma som tittade och undrade varför en stock tjock kvinna står och fnissar lite smått hysteriskt och kissar på sig i hans trappuppgång för...

Vi kom in till BB Stockholm kl 21:15. Då tas CTG som kollar bebisens hjärtljud och mina värkar. De kollar så bebisen är fixerad och allt ser bra ut. Vi blir inskrivna för jag har faktiskt regelbundna värkar nu och är öppen 4cm.

Kl 23 flyttas vi till förlossningen för det börjar göra ganska ont, men jag kör på med fokuserad andning och säger att jag klarar mig själv ett tag till.

Strax innan kl 00 vankar jag in i duschen och sitter en stund. Det känns skönt som tusan och det tillsammans med fokuserad andning funkar det rätt bra. Efter duschen går jag ut och lägger mig på soffan igen och Erik sätter på radion. Det gör ONT nu! Erik hittar bara en station på radion och det är någon sorts nostalgikväll för de spelar bara låtar från början av 2000 talet. bla "thong song". För er som inte vet vilken det är så är det en låt och stringtrosor.. mycket djup och begåvad text. När jag mitt i en värk tittar upp ser jag att Erik står och dansar för sig själv till Thong Song! Den fokuserade andningen övergår i ett frustande och ett gapflabb när värken väl är över!

Redan kl 00.30 ber jag om lustgas för nu gör det sjukt ont! Lustgas är förövrigt det bästa man kan få. allt blir så lätt och luddigt. Jag tror att vi är ensamma på rummet större delen av tiden, men helt plötsligt hör jag att någon är där. Då står en barnmorska på rummet och ser ut som att hon hängt inne hos oss ett tag. Jag fattade ingenting men jag brydde mig inte så mycket om henne för jag hade bara fokus på lustgasmasken.

Runt kl 02 börjar jag krysta och jag tänker "Shit! Nu är den snart här!" För Alva kom på bara 20 minuters krystande. men jag krystar och krystar och det händer ta mig tusan inte ett smack! Vi provar på rygg och vi provar pallen och vi provar att ha dragkamp med en handduk. Den metoden kör vi så länge så barnmorskan var tvungen att ringa på en avbytare för hon blev så trött i armarna. Jag fick då ingen avbytare...

Jag minns att jag gnydde att jag inte orkade mer nu, men de ville inte lyssna på mig och sa åt mig på skarpen att ta i när jag krystade. Jag minns också att jag hör att hon ber någon vara i rummet för att hjärtljuden gick ner lite mycker efter varje värk och då kom jag på att de kommer ta sugklocka om jag jag inte får ut den här ungen snart! Jag gnydde att jag inte ville ta sugklocka och barnmorskan sa att vi nog skulle kunna undvika det. Någonstans mitt i krystandet övergav jag lustgasen för jag orkade inte krysta samtidigt som jag var hög som ett hus och det hjälpte ändå inte så mycket längre.

Efter ca en timmes krystande var både jag och min livmoder så trötta så vi hade inte kraft kvar. Erik tjatade om att jag skulle dricka nyponsoppa, men jag ville inte ha någon djävla nyponsoppa! Jag ville ha ut ungen!

Kl 03.30 fick jag värkstimulerande dropp, men jag var så svetting så de kunde inte tejpa fast den ordentligt så den lossnade. De satte den i andra handen och drog över någon sorts strumpa. Då satt den som den skulle och hjälpte för nu blev det mer kraft i värkarna kände jag.

Jag minns även att barnmorskan sa att det skulle bli spännande att se varför bebisen inte kom ut för den satt verkligen fast och åkte upp och ner i bäckenet. Jag tänkte att jag vet inte om jag tycker det är så spännande. Jag var mest rädd att något var galet.

Tillslut tvingade hon över mig på sidan och jag trodde jag skulle gå av på mitten! Jag skrek (tror jag, det kan vara så att jag gnydde även här.. allt är lite dimmigt) att det inte gick, men det sket ju de fullständingt och vältrade över mig på sidan. Och tur var det för rackarns vilken kraft jag fick i krystningarna! Nu kände jag att nu är det nära! Det var flera gånger som jag tänkte att nu jäklar kommer den, men så gled den in igen... En värk så kände jag att jag fick ut bebisen ganska långt och det brände i underlivet, men efter värken så kände jag att barnmorskan tryckte in bebisen igen!! "Är hon dum i huvudet!?!?" Tänkte jag men var så trött så jag orkade inte bli sur. Efteråt förstår jag ju att hon gjorde så för att hon var tvungen inte för att hon tyckte det var kul att se mig lida. Någon gång under senare delen av krystningsfasen frågade hon om jag ville känna på bebisens huvud.
Jag: "Nej för fan!!" Jag hade ingen lust att känna hur jag såg ut där nere just nu!

Kl 04.08 tar jag i som en galning och jag känner att bebisen slinker ur mig och jag får upp den på magen. Den var lite lila, kladdig, svullen i ansiktet och helt underbar! Finns det någon lyckligare stund i livet är när man träffar sitt barn för första gången? Jag bölade och Erik bölade och vi fotade och klappade på den. Efter några minuter kommer Erik på att vi visste ju inte om det var en tjej eller kille! Jag frågade barnmorskan vad det blev och hon svarade att det kan du väl kolla själv.. jag skämdes lite att jag inte hade kommit på det. Vi lyfte på handduken och vände bebisen och såg en SNIPPA! Det var en tjej! Vi hade fått en tjej till. Jag tänkte att Jessica kommer aldrig tro på oss! hon var tvärsäker på att det var en kille.

Fikabrickan fick jag äta själv för Erik däckade med Tyra i soffan.