Separationsångest-fasen
Den härliga separationsångesten har nu tagit ett fast grepp om Tyra. Så fort hon märker att det är läggdags blir hon stel som en pinne och börjar gnälla. När man sen lägger ner henne blir hon jätteledsen och till slut hysteriskt förbannad! Nappen som för några veckor sedan kom in i vårt liv som en räddare i nöden om kvällen och natten är nu Tyras värsta fiende. Så fort hon ser nappen komma nära ansiktet blir hon ännu mer förbannad. I natt var jag uppe 8 gånger och ammade eller vaggade. I morse hade jag inget kvar i tuttarna och ena tutten är totalt demolerad så jag gjorde välling. Hon drack 60 ml och somnade med flaskan i munnen. Hon var uppenbarligen inte hungrig. Hon vill bara vara nära.
Hon är likadan när man lägger ner henne i gymmet, soffan, filten eller sätter henne i matstolen. Skitledsen så fort hon inte är nära någon. Än så länge duger både jag, Erik och Alva.
Fy bubblan vad trött man blir när man inte får sova. Jag ska gå ut och prominixa efter lunchen. Det snöar lite så jag får försöka leta reda på regnskyddet så Tyra får ha det varmt och torrt. Vi behöver frisk luft båda två.
