Tänk att ha en så positiv syn på allt

Vi har lämnat in bilen för omlackering, vilket bara det är jobbigt. Som tur var har vi fått låna en bil av en jobbarkompis till Erik. Det är någon sorts Audi. När vi kom ut till bilen imorse blev Alva mäkta imponerad.
Alva: "OOOUUUU!"
Själv funderade jag över hur oskönt låg den såg ut att vara.
Jag: "Ja, vilken bil va?"
Jag öppnar dörren för att sätta i Tyra. Jag upptäcker då första nackdelen med den här bilen. Den är så låg att bilstolen inte går in utan att fälla bak bygeln, vilket gör att den blir mer otymplig. Alva däremot upptäcker första fördelen,
Alva: "Åh mamma! Kolla! Det lyser rött när man öppnar dörren. Kolla mamma det lyser! Det lyser rött!"
Jag: "Ja, titta det lyser."
Jag öppnar Alvas dörr och hon hoppar in. Hon upptäcker då nästa fördel.
Alva: "Nä men! Jag behöver inte klättra upp i den här bilen. Jag kan gå in och sätta mig."
Jag: "Ja, den är lite lägre än vår bil."
Alva får sen syn på den tredje fördelen.
Alva: "Kolla mamma det ligger en sån där motorvärmare eller fläkt eller vad det är här bak. Sån hade vi i förra bilen."
Alva börjar klappa på den.
Alva: "Åh vad kul att ha en liten kompis här i baksätet."
Jag: "Ja, det är en kupévärmare. Det var ju roligt..."
Sjölv noterar jag att kabeln inte suttit i så den har inte värmt något. När jag själv sätter mig känns det som att jag sitter på vägen. Kopplingen är så långt in att jag nästan måste sitta på ratten får att nå att trampa in den.

Undra när den positiva inställningen till allt bleknar? Hoppas hon får varar så där härligt glad åt småsaker ett bra tag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback