dagensalva

Alva ville vara Lucia idag. Erik strök lucialinnet och kollade lamporna i kronan igår kväll. De funkade fin fint. batterierna behövde laddas lite bara.

Imorse gick vi upp kl sex och kom iväg strax innan sju. Det tycker jag är mycket väl godkänt för en familj med en morgontrött mamma, en bebis, en jag-ska-bara-fyraåring och en pappa som tycker att kl sex är sovmorgon, eftersom han går upp kvart i sex i vanliga fall.

När vi kommer fram till dagis frågar Erik om jag fick med mig Lucialinnet.
Jag: "Japp. Jag tog påsen." Jag höll triumferande upp påsen. Varför frågar han det tänker jag. Jag skulle väl aldrig glömma något så viktigt.
Erik: "Men tror du jag knölade ner det i påsen?!"
Minnesbilder av hur han strök den igår ploppar upp i hjärnan och jag tänker att det är väl klart att han inte skulle det. Oops...
Jag: "Nä.. det är klart.. men då får du hämta det så går jag in med barnen."

Jag tog Tyra på armen ovh Alva sprang före. När vi stod och tog av oss skorna skrek Alva.
Alva: "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJJj MINA FINGRAR! DE KLÄMS! UUUÄÄÄHÄHÄHÄHÄ!"
Jag öppnade snabbt dörren, men det var ju så klart för sent. Djupa jack i varenda finger syntes och hon var snudd på otröstlig. Mattanten kom och tog Tyra så jag kunde trösta Alva ordentligt.

När hon lugnat ner sig kom Erik med linnet. Vi bytte om på henne så snabbt vi kunde för alla väntade på henne. Hon ville inte ha kronan för den gjorde ont.
Jag: "Strunta i det nu. Den är så.."

Precis när vi satt oss tågade barnen in. De var så fina! och Sjöng så fint! Vi såg att Alva tittade efter oss utan att se oss. Underläppen åkte längre och länger ut och droppen kom när kronan ramladee ner runt halsen.
Alva: "UUUÄÄHÄHÄHÄ! PAPPAAAA!"
Erik fångade hennes uppmärksamhet och nu hördes inte barnens späda sång längre utan bara Alvas vrål om att hon inte ville vara med längre. Hon fick sitta med oss resten av firandet.

Snudd på dödlig stress för att hon ska vara Lucia i tre minuter! Vad gör man inte för de små älsklingarna