Hemma igen
Nu är vi hemma efter en superhärlig semester! Kan verkligen rekomendera alla som ska åka med barn att åka till Kemer i Turkiet. Alla är så galet barnkära och trevliga. Killarna på hotellet kallade Alva för "Alsklinge". Shoppa kan man ju glömma. Utbudet är anpassat efter nyrika ryssar vilket betyder guldbikinis med silvriga paljetter och toppar med en fejk playboy kanin på... Har helt struntat in dieten och tryckt i mig kakor och chips och kolhydrater eftersom maten var så dålig!! Kändes som att jag hade gått upp minst tre kilo, men det vara bara ett. Känns mycket bra. Ska bli skönt att ta tag i det där igen.
Vi har solat och badat varje dag. Alva fick armpuffar och simmade mellan mig och Erik. Hon var som en fisk i vattnet! Men hon vill inte doppa huvudet! Då blir hon rädd. Det fanns ett "vatten land" som bestod av en vanlig pool, en barnpool, där de ställt ner två plast rutschkanor och två stora rutschkanor. Erik tyckte att han skulle åka en av de stora med Alva. Jag var totalt emot det innom mig, men ville inte verka larvig så jag sa inget. Tur var väl det för de åkte minst 20 ggr. Hon sprang upp för alla trapport och åkte i Eriks knä ner. Det första hon säger när det kommer ner är "IGEN, IGEN, IGEN!" och sprattlar som en galning med benen för att komma till stegen så hon kan springa upp igen. Det fanns även en stor lekpark mitt i staden dit vi gick varje eftermiddag och lekte. Alva har ätit köfte och pommes frites till lunch och middag varje dag utan undantag! Hon blev asrisig i magen och gick och släppte små silent but deadly fisar. "Jag gåj och småputtaj" sa hon. Det är sjukt att något så gulligt kan lukta så illa!
Vårt hotell var superbra med en sandlåda i anslutning till resturangen, så Alva kunde leka där när hon tröttnat på att vänta på maten eller när hon hade ätit färdigt. Personalen var supertrevlig och barnpoolen var lagom djup och stor. En nackdel var att det var väldigt lyhört (som de flesta hotell är). Det var stengolv i alla rum och alla trappor var av sten. Folk kom hem på fyllan mitt i natten och klapprade med klackarna i stengolvet. En annan nackdel var täckena de hade på vårt hotell. Tänk er halkskyddet farmor lägger under mattorna när golven är nybonade. Lite gummiaktigt, med små fyrkanter i strukturen. Där har ni våra täcken! Sjukt obekväma. Erik la ut täckena en kväll och la sig ovanpå för att läsa. När han klev upp hade han små blåmärken på skulderbladen med samma mönster som täcket... Hur tänker de då?!? Städerskorna var supersöta och gjorde svanar av handdukarna och vek täckena (halkskydden) jättefint. Det var inte något dyrt hotell så det var inte något vi förväntade oss!
Sista kvällen och dagen var väldigt påfrestande. Vi vaknade allihop ca 02.00 av att någon kommer hem och klapprar i trappen med klackskor, sen klapprar dem in på rummet och tar inte av sig skorna utan hon klapprar omkring en ganska lång stund. Sen har de ljudligt sex, klapprar omkring en stund, har ljudligt sex, flyttar möbler, klapprar omkring, har ljudligt sex och går inte och lägger sig förns 05.15. Då sätter imamen igång med morgonenes första böneutrop. Kl 07.30 vaknar Alva. Varken jag eller Erik somnar den natten över huvud taget. Därefter är det frukost packning, utcheckning och försök till att aktivera oss en hel dag eftersom flyget inte går förns kl 00.15. Vi planerade att sova på solstolar när Alva sov middag i vagnen, men det började regna så vi fick sitta och glo hela dagen. Mindre skoj!
På planet hem sov Alva hela vägen. Alla andra ungar gallskrek och kvinnan brevid oss satt och kräktes. Det kändes som en typisk charter flygning... Det satt en skitgrinig tonåring bakom oss som muttrade om att barnen skulle "hålla käften" hehehehe... kan inte vara kul att sitta omringad av skrikande barn om man inte har barn själv. Vi som själva har barn är nog lite mer förstående tror jag även om det är jobbigt för oss också.
Nu ska jag med min otroliga viljestyrka förhindra min begynnande influensa från att bryta ut. Wish me luck!
Vi har solat och badat varje dag. Alva fick armpuffar och simmade mellan mig och Erik. Hon var som en fisk i vattnet! Men hon vill inte doppa huvudet! Då blir hon rädd. Det fanns ett "vatten land" som bestod av en vanlig pool, en barnpool, där de ställt ner två plast rutschkanor och två stora rutschkanor. Erik tyckte att han skulle åka en av de stora med Alva. Jag var totalt emot det innom mig, men ville inte verka larvig så jag sa inget. Tur var väl det för de åkte minst 20 ggr. Hon sprang upp för alla trapport och åkte i Eriks knä ner. Det första hon säger när det kommer ner är "IGEN, IGEN, IGEN!" och sprattlar som en galning med benen för att komma till stegen så hon kan springa upp igen. Det fanns även en stor lekpark mitt i staden dit vi gick varje eftermiddag och lekte. Alva har ätit köfte och pommes frites till lunch och middag varje dag utan undantag! Hon blev asrisig i magen och gick och släppte små silent but deadly fisar. "Jag gåj och småputtaj" sa hon. Det är sjukt att något så gulligt kan lukta så illa!
Vårt hotell var superbra med en sandlåda i anslutning till resturangen, så Alva kunde leka där när hon tröttnat på att vänta på maten eller när hon hade ätit färdigt. Personalen var supertrevlig och barnpoolen var lagom djup och stor. En nackdel var att det var väldigt lyhört (som de flesta hotell är). Det var stengolv i alla rum och alla trappor var av sten. Folk kom hem på fyllan mitt i natten och klapprade med klackarna i stengolvet. En annan nackdel var täckena de hade på vårt hotell. Tänk er halkskyddet farmor lägger under mattorna när golven är nybonade. Lite gummiaktigt, med små fyrkanter i strukturen. Där har ni våra täcken! Sjukt obekväma. Erik la ut täckena en kväll och la sig ovanpå för att läsa. När han klev upp hade han små blåmärken på skulderbladen med samma mönster som täcket... Hur tänker de då?!? Städerskorna var supersöta och gjorde svanar av handdukarna och vek täckena (halkskydden) jättefint. Det var inte något dyrt hotell så det var inte något vi förväntade oss!
Sista kvällen och dagen var väldigt påfrestande. Vi vaknade allihop ca 02.00 av att någon kommer hem och klapprar i trappen med klackskor, sen klapprar dem in på rummet och tar inte av sig skorna utan hon klapprar omkring en ganska lång stund. Sen har de ljudligt sex, klapprar omkring en stund, har ljudligt sex, flyttar möbler, klapprar omkring, har ljudligt sex och går inte och lägger sig förns 05.15. Då sätter imamen igång med morgonenes första böneutrop. Kl 07.30 vaknar Alva. Varken jag eller Erik somnar den natten över huvud taget. Därefter är det frukost packning, utcheckning och försök till att aktivera oss en hel dag eftersom flyget inte går förns kl 00.15. Vi planerade att sova på solstolar när Alva sov middag i vagnen, men det började regna så vi fick sitta och glo hela dagen. Mindre skoj!
På planet hem sov Alva hela vägen. Alla andra ungar gallskrek och kvinnan brevid oss satt och kräktes. Det kändes som en typisk charter flygning... Det satt en skitgrinig tonåring bakom oss som muttrade om att barnen skulle "hålla käften" hehehehe... kan inte vara kul att sitta omringad av skrikande barn om man inte har barn själv. Vi som själva har barn är nog lite mer förstående tror jag även om det är jobbigt för oss också.
Nu ska jag med min otroliga viljestyrka förhindra min begynnande influensa från att bryta ut. Wish me luck!
Kommentarer
Trackback
